Artikel i Bichon Frisé bladet…

 

20130429-144616.jpgDjurkommunikationer!

(Artikel publicerad 2012 nr 3 av Bichon Frisé Bladet)

Jag fick en fråga för ett litet tag sedan av Gun vår redaktör om jag hade lust att berätta i vår tidning hur det är att arbeta som djurkommunikatör.
Eftersom jag själv är en lycklig ägare till en tioårig Bichon Frisé, så tackade jag så klart ja till uppgiften.
Jag fick fundera ett tag på hur jag på ett enkelt sätt skulle kunna förklara hur jag jobbar.
Jag är helt säker på att alla människor som vill, kan lära sig att kommunicera med djur.
När jag var liten och precis hade lärt mig att gå, så höll jag på att skrämma slag i min mamma.Jag ville gå fram och klappa alla hundar oavsett storlek. Naturligtvis fick jag inte lov att göra det. Man kan ju inte släppa fram sitt barn till okända hundar. Det är inte säkert att varken hunden eller ägaren gillar det. Men det mina föräldrar inte visste då, var att jag inte bara ville klappa alla gulliga hundar jag fick syn på. Utan jag ville gärna ”prata” med dem också.
Och för några år sedan när jag beslutade mig för att utbilda mig till Helhetsterapeut för människor, så förstod jag att det var dags att även arbeta med djur lite mer på riktigt och utbildade mig till Djurkommunikatör.

Jag har gjort en hel del kommunikationer med fantastiska hundar, hästar och till och med en liten kanin som berättade om sina starka längtan att få lov att flytta ut. Ägaren sa efter kommunikationen: Är det därför som vår kanin ofta sitter i dotterns fönster och tittar ut. Kaninen berättade och visade upp (med inre bilder) som jag sedan kunde berätta för ägaren om hur den ville att de skulle bygga ett litet kanin hus till den ute i trädgården.

En ägare till två schäfrar undrade om jag hade lust att kommunicera med deras äldsta hund, eftersom den inte betedde sig så trevligt mot den yngre hunden alltid.
Hunden berättade att den hade ont i ryggen och att den ibland blev irriterad på den yngre hunden eftersom den var lite osäker och inte beteende sig som en ”riktig” vakthund.Den berättade också bland annat om sin stora kärlek till sin husse och matte. Och att den bodde i en mycket fin familj.
Efter kommunikationen så berättade jag om allt som deras hund hade berätta för mig.
Deras hund fick hjälp av en kiropraktiker för hundar med ryggen.Och vad jag hört i efterhand, så kommer hundarna lite bättre överens numera.

Att kommunicera med olika sorters djur fungerar på samma sätt.
Våra djur är så kloka och har mycket att berätta.
Man kanske kan undra hur jag vet vad de ”säger” till mig. Jag brukar sätta mig ner och efter en stund så brukar djuret ha en hel del att prata om. Jag för anteckningar under tiden som jag kommunicerar. Det blir kanske inte min vackraste handstil, eftersom det brukar gå ganska fort när djur pratar med mig. Efter kommunikationen brukar jag och ägaren gå igenom kommunikationen. Och djurägaren får min anteckningar med sig hem. Ofta har ägaren någon fråga som de vill att jag ska ställa till deras älskade djur. Men jag brukar ofta låta djuret berätta själv, vad det har lust att berätta om först. Och sedan ställer jag ägarens frågor.
En djurkommunikation får naturligtvis aldrig ersätta ett besök hos veterinär om så behövs. Men en kommunikation kan ibland hjälpa oss människor att förstå våra djur bättre och kanske ge klarhet i något vi undrar över.

Våra djur kan berätta om nästan precis vad som helst. Det är det som är så spännande med kommunikationer med djur. Det är sådant som de anser vara viktigt att ”prata” om just nu.
En hund berättade om ett tidigare liv då den levde i Tibet, en islandshäst om sina rädslor och ponny om sin glada och roliga matte som älskar småkakor, eller min egen hund Doris berättade för mig att hon inte alls gillade en katt i vår närhet.

Just så där är det när jag kommunicerar med djur. Det kanske inte alltid blir som man tänkt att det skulle vara.
Det som är viktigt för oss, är kanske inte så viktigt för dem. De har andra viktiga saker som de vill passa på att berätta om. Men på mattes och husses frågor brukar de naturligvis svara på om jag frågar dem.

En sak är säker. Det finns så mycket kärlek hos våra djur! Vi människor har mycket att lära av våra älskade djur.

Rose-Marie Axelsson
Djurkommunikatör